Varje natt (och så på morgonen)
Varje natt vaknar jag, som sig bör
jag är ju gravid.
Men nu vaknar jag varje natt och gråter,
gråten tar inte slut
för det gör så ont
så ont
så ont.
Jag tänker på dig hela tiden Isagumman.
Du hade det så bra där du var.
Du hade inte behövt flytta med,
och det ville jag inte heller!
Kan man inte vrida tiden tillbaka?
För din skull min älskade dregelmaja.
Kan man inte göra om?
Du som hade det så bra!
Det åskar inatt.
Någon är med mig
och han är arg.
Jag är helt förtvivlad.
Uppdaterat nu på morgonen:
Det var några som undrade hur jag orkar med allting,
jag tror att svaret är att ilskan och sorgen är min bränsle
de motsvarar i mängd kärleken jag känner för min dotter
och den är ju oändlig!
På tidningen Föräldrakraft hittade jag följande artikel imorse:
http://www.foraldrakraft.se/politik/tusentals-kan-bli-anmalda-pa-lordag.html
Tanken är att alla som vill ska kunna göra en, eller flera, anmälan om diskriminering på ett väldigt enkelt sätt.
I artikeln står det som att det är en aktion som sker på lördag,
men man kan anmäla om diskriminering redan nu,
redan igår,
hela tiden.
Alla kan göra en anmälan, man behöver inte ha blivit utsatt själv,
och man kan göra hur många man vill.
Jag har naturligtvis genast utnyttjat möjligheten och anmält Malmö Stad och dess inblandade
för diskriminering på grund av att vi inte får välja en friskola till Isabel.
Så funkar jag, om jag inte gör nåt går jag under.
Kommentarer
Postat av: en annan mamma
Vi gråter med dig. Och stöttar, allt vad vi kan.
Postat av: Lärarinnan
Gråter när jag läser...
Postat av: Jeanette
helt rätt att du anmälde, idioter.Tänker på er.kram
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg: